Tomatodling – 23 sorter i startgroparna

Oj, vad hände? 23 sorters tomater! Jag har åkt dit ordentligt på tomatodling helt enkelt. Kan inte hejda mig. Men när lasterna också kan sammanfattas som välsmakande, nyttiga, och vackra så är det väl bara och köra. Välkommen in i odlingsköket!

Jag är på mitt andra år med tunnelväxthus. Förra året gick det sådär. Jag underskattade växtktraften hos tomaterna och kunde till slut bara ta mig in i växthuset med sekatören i högsta hugg. Det blev mer grönt än tomater eftersom jag slarvade med att tjuva. I år kommer jag vara stenhård.

Men varför så många sorter? Som nyodlare måste jag prova mig fram. Hur förhåller sig smak, färg och form till varandra. Jättesnygg kanske inte alls är så god, eller tvärtom och de där största biffarna, hur många tomater får man på en planta? Jag måste helt enkelt prova mig fram till favoriterna.

Säkert är att jag förra året fick en fin skörd tomater på friland, en satsning som kommer att gå i repris i år. Ett pålitligt gäng busktomater får det bli.

Praktiskt eftersom jag inte behöver lägga tid på att tjuva dem. Dessutom har de en behändig höjd och behöver inte bindas upp. Ett par stadiga pinnar på var sida om stammen var all hjälp de fick i fjol och det gick utmärkt.

Men innan det är dags att fundera över stöd handlar det om sådd. Och nu är det dags! Min plan är att så mina tomater precis i början av mars.

Frilandstomaterna kommer jag att kallså i växthuset. Småkrukorna får stå i en plastback med lock som står i en liten tunnel som står i den stora tunneln. Jag hoppas på att de gror när temperaturen ger fröet ett okej. Det är ett test med förhoppning om tåliga, kraftiga plantor, men jag är beredd på att det kanske går åt skogen. Ingen fara i så fall, det är väl bara att så igen.

Resten av tomatsådderna får bo under växtlampor härhemma. Då har de 8-9 veckor på sig att frodas inomhus innan det är dags att plantera ut dem i växthuset.

Frågan är hur får man plats med så många plantor? Jag vill ju helst ha fler än en per sort. Min idé i år är att starta inne med en planta av varje sort. När det sedan är dags att sätta ut dem i växthuset tar jag ”tjuvarna”, som ändå ska plockas bort, och använder dem som sticklingar.

Det betyder att sticklingstomaterna kommer att leverera en något senare skörd, men faktum är att de snart är ikapp. Det är i alla fall min erfarenhet från förra året.

Jag har några riktigt bra växtlampor. Proffsarmarturer jag hade tur som en tok och hittade i en annons under ”skänkes bort”.  Ljuset är så bra det kan bli, men det finns ändå risk att de frösådda tomatplantorna härhemma växer sig höga eftersom det blir rätt varmt.

Skulle de dra iväg så kan man helt enkelt klippa av plantorna långt ner, precis ovanför ett bladpar. Plantan kommer att bryta nya skott i bladvecken och jag behåller ett som leds upp till en ny topp. Den avklippta toppen är en stickling som blir en ny planta.

Tomater rotar sig lätt och är enormt tacksamma att göra stickligar på. En planta kan bli många!

Tomatodling – årets 23 sorters

Mina buskiga frilandtomater är:

Taxi – relativt tidiga, just citrongula, stora tomater med en aning syra i smaken.

Koralik – små, röda, goda i imponerande mängd.

Marmade – röd, fransk bifftomat med åsar.

Ida gold – en favorit! Tidig, mycket god och ursnygg! Riktigt, knalligt orange/gul.

Whippetsnapper – tidig, med ljust röda, nästan rosa tomater i stor mängd. God!

Sub artic plenty – Extra uppskattad eftersom den är så tidig. Röda mellanstora goda, tomater i stor mängd.

Gold nugget – små, gula, söta.

Och så har vi tomaterna som ska få skydd i stora tunneln.  Några sorter tillhör det tyngre gardet. Biffiga och rejäla.

Costoluto Fiorentino – jamen hör ni, visst låter det underbart! Stora röda och åsiga.

Purple Calabash– biffig, åsig och rödsvart.

Brandywine – ljust röd jättetomat med en utsökt smak. Den godaste säger Gustav Mandelmann.

Brandywine orange – orange/gul fantastiskt välsmakande! På min måste-ha-lista.

Förutom bjässarna så är de små särskilt älskvärda körsbärstomaterna.

Green grape – helt ljuvlig gulgrön och söt.  Snygg på bild också. En favorit!

Black opal – en liten svart-röd-brun, söt tomat.

Black sweet cherry – liten, svartröd med söt smak. Vill jämföra med Black opal.

Garderner´s Delight – en klassiker jag aldrig testat, men som lär ha fått utmärkelsen som ”världens godaste”.

Gelbe Dattelwine – små gula, päronformade söta tomater som bildar jätteklasar.

Ett par så kallade evighetstomater finns också i samlingarna. Särskilt lagringsdugliga. Klarar sig i månader om de hängs torrt och luftigt.

Principe Borghese – Röd älskad av många, oprövad av mig.

Vesuvio Giallo – en gul, rätt liten tomat med karakteristisk spets. God både färsk och lagrad.

I gruppen normalstora tomater hittar vi:

Black Russian – svartröd, söt, underbar.

Tommy Toe – röda, mellanstora, goda tomater i stor mängd på en rätt hög buske.

Alicante – röd, engelsk trotjänare.

Gul oval ?– tog frö från en vansinnigt god, kraftfullt gul plommontomat. Köpt på Kåsebergaodlingen på Österlen. Ska bli spännande att se hur det funkar med eget frö.

Moneymaker – röd klassiker som lär vara ett supersäkert kort på alla punkter.

Till sist ett hett tips till er som ännu inte hunnit skaffa frö, eller vill hitta ovanliga sorter. Känner ni till Åke Truedsson och hans tomatklubb?

För en ringa kostnad blir du medlem och får ta del av en makalös samling tomatfröer. Du får en enkel katalog med en bra bit över 500 sorter att välja bland. Alla med korta beskrivningar och till ett mycket rimligt pris. Galet bra!

Han har för övrigt också en vitlöksklubb som fungerar på liknande sätt. Ovanliga, men väl utprövade sorter. Nå, vitlöken dröjer, men tomatfröernas tid är nu!

Allt gott! Hälsar Kat : )