Broccoli – en knopp att älska

Knoppar, visst är det något särskilt. Med min nya tillvaro på lotten har jag märkt glädjen med det outslagna. Visionen om hur det kommer bli är lika stor som själva blomningen. Den metaforen kan man dra hur långt som helst, men det här är en matblogg. Därför mina vänner handlar det här om en av köksträdgårdens allra godaste knoppar. Om broccoli! Välkommen in i köket!

Ofta står jag där och stampar i väntan på mognad. Ska det aldrig bli matdags? Hur lång tid behöver en tomat för att få sötma och full smak? Eller en paprika?

Men där i bäddarna finns också motsatsen. Det som ska skördas tidigt. Exemplen är många och jag älskar de där späda små som man kan unna sig i en egen odling. Och så finns det de, där själva målet är just knoppen. Sedan är det liksom försent. Som med broccoli.

Jag hörde en gång Leif Mannerström skälla. Han bannande broccolimarodörerna. De som inte respekterar och förstår att en broccolibukett är en knopp. En potentiell blomma och att den ska behandlas så. Med ömsint försiktighet. Punkt!

Och det där har satt sig. Jag har ett helt nytt förhållande till den vardagliga och alltför ofta misshandlade grönsaken. Alla kan inte odla sin egen, jag vet, men får du chansen att någon gång skörda den första stora knoppen på en egensådd ”green magic”, då förstår du till fullo. Det är magiskt.

Idag får den bli del av en smaksymfoni i en enkel pastarätt. Pasta är verkligen inte en sak. Samma ingredienser: mjöl, vatten, salt och ibland ägg, funkar helt olika beroende på form. Skillnaden på hur formen tar upp och framhäver smaker är markant. Inte vet jag vad det beror på, men så är det. Och idag blir det risoni.

Den allra minsta pastaformen som ser ut precis som riskorn. Just den här rätten äter vi varmljummen. Jag vill ha fram smakerna och jag vill inte riskera att ingredienserna förstörs av värmen.

Inget att vänta på, såhär går det till. Och som vanligt. Mängden av olika ingredienser är rätt flytande. Det kan liksom inte bli helt fel.

Risoni med broccoli och pesto

3-4 pers

• 3 dl risoni
• 1 stort broccolihuvud
• tomater, gärna blandade sorter

Pesto

• 50 g pinjenötter
• 1 stor bukett basilika
• 1 – 1½ dl olivolja
• 1 – 2 dl färskriven parmesanost
• 1 riven vitlöksklyfta
• salt

Gör såhär

1. Vi börjar med peston och idag blir det en klassisk variant. Jag gör den i matberedare, då kan jag reglera hur finfördelad jag vill ha den.
2. Rosta pinjenötterna i en torr stekpanna. Lämna den inte ensam för först händer ingenting, sedan händer ingenting och så plötsligt är alltihop bränt. Fröna ska vara fint rostade och får då en helt annan smak än de rätt trista råa. Låt svalna.
3. Lägg pinjen i matberedarens behållare tillsammans med basilika och olja. Kör tills du är nöjd med konsistensen. Jag vill ha den rätt grov. Stäng av och blanda för hand i ost och vitlök. Smaka av med lite salt.
4. Koka risonin i saltat vatten. Häll av vattnet och låt svalna något.
5. Skär broccolin i bitar. Allt ska med, stam och blad. Koka en kort stund i lättsaltat vatten. Har du lyckan att använda nyskördad broccoli så går det fort. Kolla redan efter ett par minuter. Och kom ihåg Leifs uppmaning: Varsamhet och respekt!
6. Skär tomaterna i bitar. Blanda pasta, pesto, broccoli och tomater i en skål. Servera och njut av alldeles fantastiska, finstämda sommarsmaker.

Häromdagen serverades här en annan pastavariant med olivolja och chili som huvudingredienser. Nyfiken? Här har du inlägget.

Vi som odlar broccoli vet att det är många som vill vara med och dela. Hur gör du för att skydda knopparna mot sniglar, kålmal och den vackra förrädaren kålfjärilen? Alla tips och råd är välkomna. Hälsar Kat : )