Baconlax och ärtmos – Nigellastyle

Här kommer ett recept som inte är mitt. Eller mitt på ett sätt eftersom jag modererat det lite efter eget tycke och lagat det ofta, ofta. Men ursrungsidén är Nigellas. Ni vet Nigella Lawson, den engelska  matskribenten som har ”enkelt” som sitt ledord. Och ”gott” förstås. Dessutom är hon en slarver på ett mycket inspirerande sätt.

Nu kan man undra om en matskribent ska driva blogg genom att copa en annan. Men nej, så är det såklart inte. Jag plockar in Nigella för att det här är ett bra recept som fler kan ha glädje av och för att det finns en poäng med att göra det. Jag vill ha en ingång i ett receptsnack.

Det händer att jag får skäll när jag lämnar material till matartiklar för olika tidningar. Vänligt, men i alla fall. ”Du måste vara mer noggrann. Man kan inte säga, lite salt. Vad betyder det? Vi vill ha exakta mått. Gör om. Gör rätt. Punkt! ”

Och jag gör om. Men det känns aldrig helt bra. Det som är lagom sälta för mig kanske inte alls är det för den som hoppfullt kastar sig över receptet. Jag vill hellre uppmuntra till mod att prova själv. Inte så att den som är ovan att laga mat inte kan hänga med. Tvärtom så önskar jag att just de från början ska våga tro på sina egna smaklökar.

Det är ju precis såhär som matkonsten utvecklas. Man läser ett recept, eller äter en rätt, och får inspiration. Sedan kan man ändra lite här och lite där. Ta bort eller lägga till. Matlagning är ju inte en exakt vetenskap. Ingenting är egentligen fel. Många, många recept har sitt ursprung i ett annat. Man ser en grundidé man gillar och spinner vidare på den. Testar helt enkelt.

Om kikar jag tillbaka här, på bloggen så finns det flera sådana recept. Ta till exempel min ramslökspesto. Pesto har ju egentligen basilika som bas, men jag lät mig inspireras och gjorde om. Eller titta på rabarberkakan jag gjorde häromdagen. Den med inspiration från en känd fransk äppelpaj.  Min pasta bolognese fick inte godkänt som autentisk av en konservativ nonna  i Italien, men prova den. Kanongod!

Och sådär fortsätter det. Jag önskar mod och experimentlust till er alla när ni står där vid grytorna. Att ni verkligen smakar av, känner efter och frågar er själva.: Vad tycker jag? Finns det något att lägga till eller dra ifrån? Det ska vara kul att laga mat. Kreativt och lite chansning.

Tillbaka till Nigella som smittat mig med sin till synes ibland lite hafsiga stil. Hon är inte alls exakt. I receptet ni ska få skriver hon. ”Ta så mycket ärtor som går åt.” Visst är det bra! Jag gör som hon säger. Tar lite på ett ungefär. Så mycket som jag tror går åt beroende på vem som ska äta.

Men ni ska ändå få ett något exaktare recept. Jag tänker att vi lossar på tyglarna lite i taget. Saltet får ni smaka av själva. Och den som känner för det läser bara lite snabbt och går på känn. Nigellastyle!

 

Nigellas baconlax och ärtmos – på mitt sätt (4 pers)

• 4 skivor laxfilé, ca 150 g styck
• 4 skivor bacon

Ärtmos

• 1 ptk gröna ärtor
• creme fraiche
• smör
• salt
• finskuren dill och gräslök

Gör såhär – eller precis som du vill

1. Linda en baconskiva runt varje laxbit. Stek till vacker färg. Sänk värmen och låt de ligga en liten stund medan du kokar ärtor.
2. Koka upp en kastrull med lättsaltat vatten. Häll i ärtorna och låt de ligga några minuter innan du häller upp dem i ett durkslag.
3. Häll upp ärtorna i en matberedare. Klicka i en eller ett par matskedar creme fraiche, en klick smör och lite salt. Kör maskinen ett ögonblick till ett grovt mos.
4. Servera tillsammans med laxen och gärna lite nykokt potatis. Jag fick alldeles färsk av en glad skåning. Över detta sprinklas lite kryddgrönt, dill och gräslök.

 

Hur gör ni? Följer ni recept ni läser eller får de mest agera som inspiration? Välkommen att berätta i en kommentar. Hälsar Kat : )