Odling och matlagning – perfekt kombo

Banne mig nu börjar det! Jag sitter och bläddrar bland fröpåsarna. För tidigt, eller inte? Svar: inte. Därute ligger lotterna startklara i vilande väntan. Jag riggar växtlampor och ser framför mig förra sommarens grönskande bäddar. Och i år är ni bjudna på festen! Välkommen till lotten!

Steget mellan mat och odling är inte långt. Och för mig har det snabbt blivit en stor del av livet. Odlingen står för mycket av maten familjen äter. Den står för en lugn stund och den har blivit en viktig del av mitt arbete. Ingen mat är så snygg som den nyskördade. Matfotografi och odling är en oslagbar kombination.

Jag är en småstadslantis utan egna kvadratmetrar att sätta spaden i. Vi bor i lägenhet, men här finns ett område med kolonilotter och varför inte? För två år sedan förbarmade jag mig över en obrukad och ogräsbevuxen lott.

Snabbt blev den till två, tre .. och nu fem stycken. Lika med 500 kvadrat jord. Se där, en av den lantliga småstadens fördelar. Vi är inte så många som ska dela på kolonilottskakan. Och nu får ni följa med.

Idag, denna årets första odlingsdag blir det rotselleri. Den tillhör den lilla skara grönsaker som behöver massor med tid. Släktingen stjälkselleri, chili och kronärtskocka ligger också här längst fram i raden av fröpåsar på gång.

Samtidigt som jag plockar fram den sista av förra årets rotselleriknölar ska nya frön i jorden. Så ynkligt pyttesmå, men till brädden laddade med liv. Idag ska de i såjord. Jag kommer så dem i tre omgångar, med tre veckor mellan.

Den nysådda sellerin får bo inne såklart. Först på fönsterbrädan över varma elementet och sedan i ljuset från växtlamporna. Jag hade tur som en tok och råkade se en annons om ett proffsväxthus som skulle rivas. ”Kom och hämta lampor!” Ja tack! Lite som att bli täckt i guldmynt faktiskt.

Rotselleri startar sitt liv som en vek yngling. Så spröd, skör och olik sig själv som uppvuxen. Jag sår, och planterar om ett par gånger innan selleriplantan är mogen för utelivet någon gång i april. Skörd av de första knölarna väntar inte förrän i juli.

Sedan är de med i maten många månader. Fram till frosten stannar de på friland för att senare placeras i torvfyllda hinkar på frostfria, kalla vinden. Sista roten tar vi idag.

Den fina rotsellerin jag precis borstat torven av sattes för ganska precis ett år sedan. Är inte det fantastiskt så säg. Vi har liksom levt ett helt år ihop. Lite som en god vän. Något helt annat än de anonyma stackare som ligger travade i affären. Jag ska ta väl hand om den till sista tuggan.

Vill du ha ett matigt selleritips så kan du titta på inlägget om ”glömd” rotselleri här. 

Allt gott! Hälsar Kat : )