Salladsskörd från naturskafferiet

Salladsskörd från naturskafferiet – vild och vacker. Blad, blommor och frön. De smakrika primörerna vi hämtar direkt från skogen. Välkommen in i köket!

Det är de allra första vi vill åt. De späda, vilda primörerna. Odlat är förädlat och skillnaden märks. De vilda bladen är grövre, strävare, bittrare, men den som är snabb att leta upp den tidigaste skörden har en trivsam smakupplevelse att se fram mot.

I skog och lundar, där finns vårens salladsväxter. Det går alldeles utmärkt att plocka ihop en hel skål med bara vilda växter, eller att välja några få. Blanda med milda odlade sorter för att tämja smakerna eller gå all in.

Den som känner minsta tvekan inför växtvalet tar med sig en flora. Riskerna är små, men visst är liljekonvalj och ramslök lika. Och frågan är står du framför en spansk körvel eller ett hundkäk? Skillnaden är uppenbar för den som vet, men chansa inte.

Salladsskörd från naturskafferiet – dagens plocklista

Lindblad: De allra spädaste bladen är milda och en bra salladsbas att blanda med andra odlade blad.

Almfrö: Bjuder på en mild, sötaktigt nötig smak. En favorit.

Lönnblommor: Nektarfyllda och underbart vackra.

Björklöv: Ta bara de ytepyttesmå som fortfarande är klibbiga. Det räcker med en liten handfull för att sätta mycket smak. Väntar man för länge blir bladen grova och rätt beska.

Skogsviol: Bara de vackra små blommorna får följa med i salladen.

Blad av kärleksört: En fetbladsväxt med mild smak.

Harsyra: Både blomma och blad är syrliga och verkligen mycket goda.

Ramslök: Hela växten blad, knopp, blomma och frö går att äta och har en tydlig smak av gräsig vitlök.

Löktrav: De allra spädaste bladen och blomknoppen har en fin löksmak.

Blåbärsblomma: Små, rosa och sockersöta. Plocka inte för många eftersom det är blåbär to be.

Kirskål: Ta dem innan de vecklat ut sig. Riktigt späda och fortfarande glansiga är de bäst. Jag tar bort den lite grova stjälken.

Maskros: Miniblad är godast och inte för många åt gången. De ska helst plockas innan de flikat sig.

Spansk körvel: Späda är godast med en tydlig, grön lakritston. Plocka ner dem i mindre bitar innan de hamnar i salladsskålen.

Och vad åt vi till? De vilda växterna blandades i en egen skål och till det bjöds nybakat bröd, ett par goda, krämiga ostar, plus varsin liten skål med olja och salt. Svårare behöver det inte vara att smaka in våren. Och mycket prat blir det. Om harsyrans syra, beskan i maskrosbladen, de sammetslena lindbladen, lönnblommornas nektarexplosioner, löktravens lökighet…

Vill du kika på fler vilda vårrecept så finns en nässelpesto vid inlägget här och en ramslökskryddad soppa här. Allt gott! Hälsar Kat : )