Sparrispasta – försommargodis

Sparrisskörd och sparrispasta är payback. Mödan har inte varit förgäves. Allt arbete är betalt. Med råge. Smakerna är delikat enkla, sparris, smör, olivolja och god ost Välkommen in i köket!

Har ni hört det ljuva ljudet av egen sparrisskörd? Knäcket när stängeln bryts i bädden? Gnisslet av stjälkarna efter försommarregnet? Så vansinnigt vackert och dessutom ackompanjerat av näktergalen. Som en dröm, men alldeles sant.

Det finns ingen enklare matlagning än nyskördat. Riktigt bra råvaror klarar sig på egen hand och man behöver nästan inte göra någonting. Jag har både det ena och det andra på gång, men just nu har sparrisen mitt, nästan, odelade intresse.

Den växer galet fort i omväxlande värme och regn. På bara några timmar tränger nya stjälkar upp där jag nyss skördade. Jag har flera sorter, som jag såklart glömt namnet på. Någon är i alla fall tunnare, sprödare och äts med fördel rå. En har en tydlig violett ton och en har stora, kraftiga stänglar.

Alla är söta i smaken och liknar ingenting som går att köpa i affär. Jag förmodar att det är för att vi äter dem direkt efter skörd. Det går aldrig mer än en timma mellan att stängeln bryts och jag sätter gaffeln i den. Jag vet att den där sötman som finns i mycket nyskördat snabbt avtar.

Har du inte den alldeles fantastiska förmånen att odla och skörda egen så är mitt råd, för det första: fundera över om det inte finns en enda möjlighet att göra det. Odla egen sparris alltså. För det andra: köp sparris som har kvar spänsten och bryt av den sista lilla änden som alltid blir lite träig av att ligga i affär. Bryt istället för att skära. Den vet själv bäst var gränsen går.

I det här receptet, precis som i många andra, ingår riven ost. Och jag har alltför länge föreslagit parmesan, men nu tänker jag om. Jag vill ha en ost med liknande egenskaper. En som smälter och gör rätten krämig. En som tillför sälta, smak och karaktär. Inte behöver jag vända mig till Italien. Inte alltid i alla fall.

Vi kan ju ost och är något av hårdostarnas mästare. Här har jag valt att använda prästost, men prova gärna svecia som fungerar lika bra. Mycket prat blev det, men nu äter vi!

Sparrispasta

4 personer

• tagliatelle, 80 – 100 g torr per/pers
• 1 bunt sparris
• 30 – 50 g smör
• 2 msk olivolja, eller kallpressad raps
• 1 ½ dl riven prästost
• 1 – 2 msk fint skuren gräslök

1. Två kastruller på spisen. En stor till pastakoket, med mycket vatten och en generös giva salt. En mindre till sparrisen. Vattnet ska koka i båda.
2. Dela sparrisen i bitar som passar en lagom tugga, men lämna några hela.
3. Först kokas pastan och när den har ett par, tre minuter kvar lägger du sparrisen i den andra kastrullen. Varför inte i samma? För att vi vill vara så rädda om de fina sparrisknopparna.
4. Häll av pastavattnet och blanda pastan med smör och olja. Rör i osten och vänd försiktigt i sparrisen. Gräslök på toppen och spring in till bordet.
5. Det här är en rätt som ska ätas pronto. Nykokt är lika med gudomlig, men får den vänta blir den snabbt småtrist.

Är du intresserad av fler sparrisrecept så hittar du ett på sparrisrisotto här, och ett på en förrätt med bacon- och nötströssel här. En sparrispaj finns vid länken här. Allt gott! Hälsar Kat :