Torkad svamp – en magisk smaksättare. Förvandlar på ett ögonblick en medioker sås eller ordinär färsbiff till en ”wow-rätt”. Välkommen in i köket! Karljohan, kungen i svamparnas rike. Så är det bara. Färsk kan de smakrika, knubbiga svamparna stekas till en perfekt yta och serveras på många sätt, men torkad är ändå allra bäst. Då…
Vilken sommar! Tidig morgon och jag sticker ut till lotterna för att inspektera. Rensar lite, vattnar en pallkrage, plockar ihop lunchmaten och drar fingrarna genom de redan solvarma örtkryddorna. Doften är magisk och idag ska jag skörda. Välkommen in i köket!
Örtsocker! Har ni provat? Örtsalt är självklart, men socker? Egentligen en klockren kombination. När sockret får karaktär behövs inte alls lika mycket. Funkar som en naturlig sockerreduktion. Dessutom en källa till kreativa utsvävningar. Kul och gott i ett! Välkommen in i köket!
Smak av citron behöver inte betyda citron. Jag har tre örtkryddiga favoriter som ger den där typiska citruskaraktären. Citroncestsmaken ni vet, den utan syra. Vi kikar på citrontimjan, citronmeliss och den ljuvliga citronverbenan. Välkommen in i köket!
Eller doldis förresten. Syns gör den. Bjuder på fin blomning under försommaren och efter det håller den ordning i ett annars lite rufsigt kryddland. Ståndaktigt höjer sig de grågröna lansettbladen över sina ostyriga grannar. En prydlig snygging. Men hur använder man den i maten? Här kommer tips.
Helgad åt Afrodite och ett säkert sätt att mota bort onda andar. Det bor mycket kraft i de små aromatiska timjanbarren, men jag är så nöjd med det lilla. Ett par kvistar i grytan räcker långt. Följ med på en timjansession i köksregionerna.
Det finns kryddor som inte smakar bäst färska. Dragon är en sådan. De lansettlika bladen behöver lite hjälp på traven för att leverera den där aromatiska, runda och mycket speciella dragonsmaken. Ett sätt är att torka dem, men jag väljer en annan väg. Följ med in i dragonvinägerns lilla paradis.
Någon gång varje sommar fylls löpsedlarna av stora tecknade solar med hettande kinder och stänkande svett. ”Supervärmen”, ”Århundradets…”, ja, ni känner till det. Jag längtar medans andra härhemma fasar. Men en sak kan vi enas kring. Iste med mynta är en hit när termometern pressar upp mot 30-strecket.
Rosmarin är en av de kryddor jag inte vill vara utan. Den är lite skogig. Barrig både i smak och utseende. Men ursprunget är ett helt annat. Långt från blåbärsris och mossiga granskogar frodas rosmarinen runt medelhavet. Blommar vackert i blått och blir halvmeterhög på plats. Planterade ut min förra veckan. Nu huttrar den i kylan, men snart värmer solen en frusen invandrare.
