Det drar lite, långt bak i kinderna. En liten grimas. Syrligt och gott. Sommarsmaker som röda vinbär, krusbär och rabarber. Från buskarna plockar jag i mig utan att tveka, men när de ska serveras vid bordet behövs något som mildrar. En kräm kanske? En kallvispad vaniljkräm. Fluffigt luftlätt och prickig av de svarta vaniljkornen. Japp så får det bli!

Alltid redo…eller i alla fall nästan. Det är utflyktstider. Prickar in gökotta och picknickens dag i kalendern. Men ute faller ett lätt duggregn och jag känner sådär inför regnkläder och fuktiga mackpaket. Vänder mig till krabbelurerna som en gyllne medelväg.