Alltid redo…eller i alla fall nästan. Det är utflyktstider. Prickar in gökotta och picknickens dag i kalendern. Men ute faller ett lätt duggregn och jag känner sådär inför regnkläder och fuktiga mackpaket. Vänder mig till krabbelurerna som en gyllne medelväg.
Jag tänkte grillat, burgare och innovation. Ville ha något nytt att boosta en klassiker med. Och såhär blev det. Jag tänkte på goda grejer och plockade helt enkelt in dem i ett och samma burgarbröd. Ett superlyckat koncept. Ni måste prova!
Här kommer ett recept som inte är mitt. Eller mitt på ett sätt eftersom jag modererat det lite efter eget tycke och lagat det ofta, ofta. Men ursrungsidén är Nigellas. Ni vet Nigella Lawson matskribenten som har ”enkelt” som sitt ledord. Och ”gott” förstås. Dessutom är hon en slarver på ett mycket inspirerande sätt.
Rosmarin är en av de kryddor jag inte vill vara utan. Den är lite skogig. Barrig både i smak och utseende. Men ursprunget är ett helt annat. Långt från blåbärsris och mossiga granskogar frodas rosmarinen runt medelhavet. Blommar vackert i blått och blir halvmeterhög på plats. Planterade ut min förra veckan. Nu huttrar den i kylan, men snart värmer solen en frusen invandrare.
Ett, två tre och så vänder man. Spänning på hög nivå! Har ni testat? Att göra kakor och pajer som gräddas uppochner? Ett trivsamt vardagsdrama. Hur ska det bli? Kommer det att lyckas? Och blir den snygg, eller blir den snygg? Fantastiskt gott är i alla fall en garanti.
Pasta är en vän att lita på. Klarar det mesta. Att värma upp frusna vintersjälar i sällskap av en mustig köttfärssås. Att pigga upp efter en lång arbetsdag. Att vara räddaren i nöden flankerad av tomatsås när kassan tryter. Pastan är flexibel och anpassar sig genast efter omständigheterna. Nu vill vi ut. Maten ska vara snabb och lätt. Vips ställer pastan upp med ett gäng primörer vid sin sida.
Jag är skamlöst lokal i min väderuppdatering. Och här är det bara sol, sol och varmt. Nu och i flera dagar framåt. Grillväder utan tvekan. Jag har en bit älgkalvbiff sparad just för idag. Där har den legat och jag har hela tiden vetat att: en dag i maj. När de första primörerna dyker upp och man efter ett par timmar ute känner att det hettar i kinderna av en rejäl soldos, då! Och då är idag!
Morgon i Maj. Och jag är uppe först. Alltid först. Tidig morgon och frukost alldeles själv är bland det bästa. Jag har en älskad standardfrukost. Samma varje dag, men ibland är det ändå kul att göra något annat. Och idag blir det primörtema. Barnen kommer jubla när de droppar in i köket en, efter en, efter en, efter en, efter en. Följ gärna med ni också.
Sköna Maj välkommen! Och det måste firas. Vi lagar till en manifestation i tre steg. En vårmeny. Varje rätt har ett eller flera vildfångade eller skogssamlade inslag, men de går att byta mot tama varianter. Det vi vill åt är vårkänslan. Vad det blir? Välkommen att följa med in så får du se!
Man har ju sina favoriter. Och när jag väljer fisk så blir det gärna gös. Köttet är vitt och fast. Och så är det så enkelt att få den benfri. Lika benfri som fiskpinnar men oändligt mycket godare. Smaken är mild. Fisk, men utan för påtaglig fiskighet. Och den klarar att kampera med andra smaker. Jag sätter ihop ett team av gös, dill, gräslök, ansjovis, brynt smör och ägg. Oslagbart!
