Japp, det är bara att erkänna och gilla läget. Jag kan inte baka. Mjöl och jag är som inte kompatibla, om det inte handlar om att göra pasta eller gnocchi, där äger jag, men söta bröd. Nej, och det är därför jag älskar scones. Scones är förlåtande mot en medioker bagare. Jag boostar mina med blåbär och de blir verkligen kanongoda.
De där riktigt bra recepten som man får till sig ibland. Inte ofta, men när…åh vilken lycka! Och här är ett av dem. En liten krämig klick. Len som silke med en distinkt, men mild smak av Västerbottenost. Ser inte mycket ut, men fasen vad gott!
Gyllenstekt och krispig. Panerad fisk när den är som bäst. Ni vet så att det riktigt knastrar när man biter genom den heta ytan. Idag ville jag ha en ljudblogg så att ni fick höra för här har jag just en sådan oemotståndligt frasig panering. Vill ni veta hur så häng med!
Det sägs att smaker som kommer från samma ställe ofta passar särskilt bra ihop. Vilt, svamp, enbär och lingon till exempel. Men det är så lätt att fastna i vanans makt så att den blir ett hinder. Det blir som det brukar bli. Men så lyfte jag blicken en aning och fick syn på blåbärsriset.
Äta kött eller inte äta kött? Det är verkligen frågan. Jag hör uttalanden som får mig att baxna. Uttalanden som inte kan bygga på annat än stor okunskap eller ren dumhet? Självklart måste vi fundera över köttkonsumtionen. Och genast agera.
Lättfixat och snabbmatsartat på temat närproducerat. och nyttigt. Möjligt? Absolut! Hör här, vitlöksfräst viltkött, coleslaw med egen majonnäs och picklad rödlök. Allt virat i en varm tortillia. Det är bara att hänga med!
Gyllenbrynt, frasig och doftande med en generös driva ost över sig och kanske lite färska örter. Eller pesto! Ja, pesto kan det definitivt bli. Vad jag pratar om? Gnocchi såklart!
Köttbullar, det är ju lite vår grej. Absolut, men det finns fler som gör anspråk på bästa färsbullen. Och varför inte ta en sväng till Italien och leta upp en köttbullsvariant som kan få hoppa in som ersättare till köttfärssåsen ibland.
Jag trodde jag visste, men det är ju precis tvärtom. Och jag vet att vi är många som håller olika myter om ryggen och sprider dem vidare. Omedvetet och av välvilja förstås. Men nu är det dags att ändra på det. Nu åker de ut.
Potatisen, knölen som klarar ett förvandlingsnummer. Hepp, än det ena än det andra. Från mjukt gräddigt mos till någon frasigt, lite knaprigt. Idag blir det enkelt men med lite exklusiv känsla. Följ med och möt ett par av tusenkonstnärens skepnader.
